Fokus 12 + 11 kortfilmer

Unga personer med funktionsnedsättning
har ofta sämre livsvillkor än andra.
Särskilt när det gäller
arbete, hälsa och utbildning.

Ungdomsstyrelsen har i en rapporten Fokus 12 till regeringen
undersökt hur det ser ut för unga personer med funktionsnedsättning.
Många fler unga med funktionsnedsättning upplever att deras hälsa är dålig,
att de är utsatta för mobbing och att de har stressrelaterade symptom. 

11 unga personer med funktionsnedsättningar
har i samarbete med Ungdomsstyrelsen och Unga berättar, Stockholm Stads Kulturskola,
gjort 11 kortfilmer.
 
http://vimeo.com/channels/435607/page:2

Medis 5 på Web TV

Medis 5 är en kulturverksamhet i Stockholm
som arbetar med konst, film, teater och musik.
Se ett samtal mellan Marita Jonols,
projektledare på Folkbildningsnätet för tillgänglighetsprojektet,
och Mats Eriksson, verksamhetschef på Medis5 i Stockholm.
De pratar om vikten av att fokusera på personers konstnärliga produktioner
istället för deras funktionsnedsättning.
Ni får även se delar ur Medis 5's produktion.

folkbildningsnatet@gmail.com

St Julianpriset 2012

Sensus Studieförbund med Medis5, Teckensurra och Kreativt center

var nominerade till Stockholms stads S:t Julianpris.

med flott prisutdelning Kulturhuset.

Harri Ratikainen, Asger Ekström och Hans Lundkvist
från Medis 5 framförde ett musikprogram.

 

Välförtjänt pristagare av 2012 års S:t Julianpris

för bästa arbetsgivaregenskaper blev MAX hamburgeresturanger.

Bra jobbat !

Och hoppas att alla nominerade och vinnarna

kan inspirera fler att jobba med tillgänglighet!

Våga göra fel!

Se Sir Ken Robinson oerhört underhållande föredrag
om hur skolan lyckas döda barnens kreativitet
och om vikten av att våga göra fel för att lyckas skapa något nytt.

http://www.youtube.com/watch?v=iG9CE55wbtY

"There is an app for everything"

Läs logopeden Johanna Kristenssons fantastiska blogg om läs- och skrivsvårigheter och nya hälpmedel.

http://logopedeniskolan.blogspot.se/

Ur "Dä ä bare som dä ä"

 

Johan kunne allt om traktorer

Hölls di fungere å hölls di såg ut

Han kunne raschle liv i motorer

Som mange trodde va alldeles schlut.

Han såg tydlit skellna på vete å rög

Å namna på korna köm han ihög.

Mange verktyg ha kunne hantere

För folk som såg ’ en ble smått imponere

Sen börje han skolan, han föllde ju sju

Å läre sig läse skulle han nu

Men bokstävra va ju lika som bär

Bare streck å så böbbler här å där.

Råke han löckas ett ol få te.

Begrep han inte möe å dä

För i hans språk fanns det inte mä.

Om allt dä han kunne va dä ingen som fråge

Å berätte öm ét nock inte han våge.

Dä gick trögt när han läste å trögt när han skrev

Då fick han stämpern: ”svag” elev!

Runa Sundh 

"Fy fan vad jobbigt det är!"

 

Björn Bergman, deltagare på kurs för nyblinda på Härnösands folkhögskola

- Utbildningen är för oss som nyligen har tappat synen av olika anledningar.
Det är inte flummigt här och det är skönt.
Lärarna vet vad de pratar om och förstår problematiken.
Men fy fan vad jobbigt det är.

- Vi går 14 dagar för att komma på banan.

Det är väl ingen kurs egentligen.

Innan har man suttit mest hemma ensam och undrat vad som hände.

Alla på kursen har varit seende.

Jag har haft det här ett år.

Tidigare var jag utvecklingschef på ett datorföretag.

- Jag vet inte om det är bestående eller om det kan bli bättre. 

Kursen är till för oss att komma ur gropen.

Idag visade de hjälpmedel.

Vi fick träffa en kille som var helt blind.

Han blev träffad av en granat och blev helt blind.

- Det är svårt att veta vilka hjälpmedel som finns.

Man kan låna talböcker på biblioteket.

Det har skett en väldigt snabb utveckling där.

Hemma går det bra, men utanför hemmet är det ju väldigt annorlunda.

Tänk dig bara att betala i en affär.

Man är lite handfallen när man är ny i den här situationen.

Man vet inte vad man ska göra.

 

- Det har blivit svårt med umgänget.
I början får man ju mycket besök, men nu är det långt mellan besöken.

Man går bara och väntar på att man ska se igen.

 
- Det är väldigt mjukt och mänskligt här på skolan.
Vi får träffa andra med motsvarande problem.
Lärarna har till exempel förklarat ögats uppbyggnad.

"Rätten till mina språk"

Jan Carlsson, rektor Mo gård folkhögskola

 - Vi talar för ofta om ett samhällsperspektiv,

medan vi istället måste ha teckenspråksperspektiv.
 

- Det svenska nationella teckenspråket borde lyftas upp

och likställas med det svenska talade språket.

Vi borde inte tänka ”funktionsnedsättning” utan istället tänka ”språk”.

 - På Mo gård har vi ett brett spektra av funktionsnedsättningar,

men språkperspektivet är vår ingång.

Och då är det svenskt teckenspråk som är vår ingång.

Har man en funktionsnedsättning och är döv är lättläst teckenspråk ingången.

- Tolk och översättingar borde vare en självklarhet för alla.

Vi pratar om att alla ska ha rätt att vara med på tåget.

Vi är dock präglade av en historik som bidrar till att vi kanske inte ställer krav.

Vi är vana vid att inte ha tillgång till information och språk.

 

-          Det finns en diskussion om att tillgänglighetsbegreppet
ska bli diskrimineringsgrundande.
Kan inte språket vara en diskrimineringsgrund?
Vi pratar om hemspråk, men teckenspråk diskuteras inte.
Det är ämnen det vore intressant att diskutera inom folkbildningen.

- Det finns motsättningar inom målgruppen.

Den äldre generationen har med sig att man inte fick teckna.

Den konflikten finns inte bland de yngre.

Med Cochlea-implantatet, ci, finns en konflikt

kring teckenspråkets vara eller inte vara.

Föräldrar till döva barn blev inte upplysta

om att teckenspråk är ett bra komplement till prat.

De fick bara information om att stimulera hörselnerven.

Det har inte pratats om att det är viktigt att ge barnen ett språk till.

Det borde inte finnas en motsättning mellan tecken och talspråk.

Det underbygger konflikter som inte finns i verkligheten.

Landstinget tar ansvar för operationen.

Men de tar inte ett ansvar för hela livssituationen.

De här implantaten är en världsrörelse ur ett tillgänglighetsperspektiv.

Man borde diskutera ”Rätten till mina språk”.

Ibland ifrågasätts varför döva vill ha tolk ibland och slinga ibland.

 

Vänersborgs högskolecentrum ska dra igång ett projekt

om döva och dövkultur, en distanskurs.

De samarbetar med Birger Sjöbergsgymnasiet som har en teckenspråksnisch.

En dikt på teckenspråk

http://www.youtube.com/watch?v=2t1RrYvFG_Y&feature=related

 

och lite romantik

http://www.youtube.com/watch?v=1LQmZZt8tEQ&feature=related

Vårt uppdrag är att göra en annan värld möjlig

Nicklas Milton och Fredrik Lindkvist

Nicklas Milton arbetar med tillgänglighetsfrågor på ABF.
Fredrik Lindkvist är verksamhetsledare inom musik och ungdom

- Vårt uppdrag är att göra en annan värld möjlig.
Och det är det jag försöker skapa.

- Ett attitydförändringsprojekt behövs inte
om man istället har ledare som är funktionsnedsatta.

Ledarna kan introducera och utbilda

normalstörda och funktionsnedsatta som går på folkhögskolor.

Poängen är att inte ens nämna att de har en funktionsnedsättning. 

Attitydförändringar kommer när man vågar släppa några nära.

När man inte kan lita på sina egna fördomar längre.

När ”vi” och ”dom”  blir ett ”vi”.

- Vi har en metod, ett material, ett synsätt och en tanke
som tror på människans egen kunskap.
Att tro på sig själv.
Det är en metod man skulle kunna implementera på andra organisationer, som handikapporganisationer t ex.

- Det här är större än att prata intellektuell funktionsnedsättning.
Att inte prata problem, utan att istället fokusera på det som förenar,

som musik eller teater.

- Bemötandefrågan är huvudingrediensen i tillgänglighetsarbetet.

- Man måste få uppleva för att få till en förändring.
Det ska kännas att man har tänkt fel,
att man inte kan lita på sina egna fördomar.
Man har en bild över hur de ska vara.
När det inte stämmer hugger det till.
Det ska ta ont.

 

Vad som behövs för att skapa en tillgänglig organisation och för att personalen ska vakna:

1. Att ha ett återkommande och löpande arbete kring tillgänglighet
2. Att det går från chefen och neråt
3. Att det är obligatoriskt
4. Att arbetet ska löpa över tid

Det rör sig om flera saker;

tillgängligheten på hemsidan

att ta sig fram med rullstol

att man gör arrangemang för alla

att alla som arrangerar tänker till innan

ABF ska verka för tillgänglighet.

Inte bara vara tillgängliga.

Vill du gå den här kursen så ordnar vi det!

Jag pratar om bemötande

Kevin  Wrisberg går på Sundsgårdens folkhögskolan och arbetar som informatör.

- Jag åker runt och ger folk en bild av hur jag har haft det i skolan.
Hur mitt liv med dyslexi och koncentrationsvårigheter ser ut.
Jag kände mig utanför i skolan och i samhället.
De vanliga barnen lekte inte med mig.

Jag började umgås med äldre människor och började skolka.

Det ledde till mycket alkohol och bråk.
Sen hamnade jag på IV och där gav läraren upp rätt fort.
Jag var ett problembarn. Det fick jag höra hela tiden.

På Sundsgården har jag utbildat mig som informatör.
Jag åker runt och pratar om hur mina svårigheter har hjälp mig
och hur jag hanterar dem.

Jag pratar om hur lärare kan göra för att eleverna ska känna sig sedda
och vad de kan göra för att hjälpa till.
Men jag pratar bara utifrån mig själv.

Jag pratar om bemötande.
Föräldrar och lärare måste få veta vad dyslexi är.
Annars tror eleven och alla andra att han är dum i huvudet.
Även klassen måste få veta vad dyslexi är, annars blir det mobbing.
Det är inte bra.
Särskilt inte för dyslektiker som har lätt att gå in i depressioner.

Det är ett jobbigt arbete, men jag älskar det.
Det jobbig för att det är mycket känslor.
Man måste hela tiden förklara för sig själv
att det är inte mitt fel att det är som det är.
Men man lägger ofta skulden på sig själv.
Och jag älskar att hjälpa människor och
jag vill inte gå ur världen utan att folk kommer ihåg Kevin W.
Jag hade inte den här känslan i skolan,
att det var någon som kämpade för mig,
och det vill jag ge människor.

En delrappport

Under hösten har jag besökt folkhögskolor och studieförbund i hela landet.

Det starkaste intryck jag har med mig är att alla jag har pratat med;
lärare, rektorer, bibliotekarier, tekniker, skolbespisningspersonal m. fl.
har ett enormt engagemang i sitt arbete,
ständigt finner nya vägar och metoder
för att möta deltagarna på bästa sätt
och har ett stort hjärta i folkbildningen.

Överallt har jag mött ett fantastiskt värdskap
trots att jag tagit gott om tid på mig med alla mina frågor.
Med mig har jag fått väl utarbetade pedagogiska metoder
kring tillgänglighet och funktionsnedsättning,
förslag på tekniska innovationer,

idéer kring hur man för folkbildningen in i framtiden
och ett helt nytt nätverk av människor från hela landet
som jag verkligen hoppas kunna samarbete med
på olika sätt i olika sammanhang.

Nu gäller det att finna former och vägar
för att sprida all kunskap och alla idéer
som finns inom folkbildningen,
både det som redan några arbetar med
och sådant som skulle kunna utvecklas med externt stöd.

 

Det finns fortfarande några intervjuer kvar att göra
och jag kommer att fortsätta att publicera artiklar på bloggen.
Men nu är det dags för att sammanställa intervjuerna
och presentera en handlingsplan för fortsättningen av projektet.

Det är nu arbetet med att förverkliga en vision
av ett tillgängligt folkbildningsnät

och en levande diskussion kring funktionsnedsättningar börjar.

Marita Jonols

"Normalt bemötande hör till common sense."

Intervju med Red Wagon

 

 

Jonna Marklund, Sarah Sundström och Kevin Wennberg går andra året på Afrolinjen.

De har också ett band, Red Wagon, som spelar modern country.

De diskuterar hur personer med funktionsnedsättning bemöts i skolmiljön.

-          Vi umgås allihopa på skolan. Det är inte segregerat.
Ett normalt bemötande, det hör till common sense att veta hur man beter sig.

-          Ingen människa tycker väl om att bli särbehandlad.
Ett ”vi” och ”dom” är aldrig bra.
Men man skulle kanske kunna göra mer saker tillsammans.
Ha fler gemensamma aktiviteter.

-          Det här är en bra skola när det gäller de här frågorna.

-          Har man assistent ska den inte vara som en barnvakt, mer som en kompis.

-          Man vill ju inte bli daltad med.
Jag märkte hos mig själv när jag jobbade på hemtjänst
att jag pratade bebisspråk med en farbror
bara för att han var sängliggande.
Jag kom på mig själv och plockade direkt fram den norrländska bonnskan.
Som tur var hörde han dåligt.

-          De är människor som alla andra.
Man vill inte vara med någon som försöker dalta med en.
Man ska få hjälp när man ber om det.
Jag är dålig på matte.
Jag vill inte att någon ska dalta fram matte med mig.
Det känns som att jag har lägre kompetens om någon pratar nedlåtande med mig.

-          Och kolla gärna in oss på vår Facebooksida
http://www.facebook.com/redwagonentertain

Uppstart

Jennie Johansson är lärare på Uppstart, en heltidsinriktning på allmänna linjen.

Det här är kursens första termin och kursen arbetades fram förra läsåret

med syftet att skapa positiv livsförändring hos kursdeltagarna.

Målgrupp: Elever med låg motivation och oavslutade gymnasiestudier.

Ämnen: Hälsa och friskvård, som bra dygnsrytm och kost,

men även självkänsla, att hitta sin plats socialt och att prata om drömmar och visioner.

Alla eleverna har olika funktionsnedsättningar, med eller utan diagnos.

Det är 14 elever med olika bakgrunder och målsättningar.

Några vill komma igång med studier.

Andra vill kunna förbereda sig för ett vuxenliv.

Det har inte fungerat hemma eller i skolan.

Många vänder på dygnsrytmen och blir isolerade.

Vad är hönan och ägget?

Är det ett individuellt problem eller ett samhällsproblem?

Eller är det en funktionsnedsättning?

Var går gränsen mellan depression eller adhd, arbetslöshet och låg motivation?

Jennie tycker att det skulle vara intressant att göra en studie eller ett projekt om dessa och liknande frågeställningar.

Livsperspektiv

Ett perspektiv på yrkeslivet:

http://www.youtube.com/watch?v=B5hdeIisAGo

Värnamo Folkhögskola

Mikkan och Maria utbildar sig till personliga assistenter och pratar om hur de ser på sin blivande yrkesroll.

-          Man ska vara sig själv och visa respekt för varandra.

-          Man måste försöka hjälpa personen framåt
och det gör man ju inte alltid genom att göra allt för den personen.

-          Man kan ställa krav med respekt. Och vara lite smidig.
Annars skapar man bara konflikter.

-          Det är egentligen enkelt, man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad.
 

Helena Petterson

linjeföreståndare på baslinjen

Förslag på forskningsstudie: Livsperspektiv

Vad blir konsekvenserna av att inte kunna ge unga människor ett livsperspektiv?

 
Vad händer i ett samhälle när så många människor saknar livslust och drömmar?
Att de slutar skolan utan slutbetyg och utan förhoppningar om att få ett jobb?

Många unga människor saknar ett livsperspektiv.
De har inte riktigt fått en möjlighet att se vilka val de kan göra.
Många unga kastas ut i limboland efter gymnasiet
och det finns ofta en sån stor hopplöshet bland många unga.
De ser inte riktigt någon mening med livet eller vilka val de kan göra.
Det här gäller kanske särskilt för personer med funktionsnedsättningar.

Hur ger man unga människor kunskap om olika livsval?

 

Upplevelser förändrar attityder

Ädelfors Folkgögskola

Laila. Bradling, rektor, Rikard Gass, webansvarig, Lars Nilsson,

Carina Lindén Rydén, Gunnel Rosell Mårdal, Monica Sjöberg, lärare

 och Peter Söderholm, marknadsansvarig diskuterar tillgänglighet och funktionsnedsättning.

- Man borde föra en diskussion om kognitiva funktionsnedsättningar genom goda exempel.
Och kanske utmana varandra lite.

Det är lättare för många folkhögskolor att bli tillgängliga
för personer med intellektuella funktionsnedsättningar,
än vad det är att bli tillgängliga för personer med andra funktionsnedsättningar.
Det går alltid att bygga om en hemsida, det är svårare med en fastighet.
Och det finns stora möjligheter att profilera sig för en skola.
Men det handlar om att bryta psykologiska spärrar hos personalen och ledningen
innan man på ett professionellt och seriöst sätt kan påbörja ett sådant tillgänglighetsarbete.

- Det är viktigt att föra in en diskussion om tillgängligt tidigt i ett förändringsarbete.
Vi gjorde en ny hemsida där vi använde ett år från föreberedelser till att sidan var klar.
Det är viktigt att arbetet få ta tid och att involvera flera människor i processen
för att det ska bli något hållbart och att kunskaperna ska hinna sjunka in.

- Det är en diskussion om mänskliga rättigheter.
Att alla ska ha möjligheten till folkbildning.
Vi borde stärka den diskussionen.
En levande sådan diskussion skulle kunna påverka och ändra attityder.  

 

- Hur kan man förändra attityder?
Man inkluderar alla människor. Blandar grupper.
Sen kan man skapa kurser och miljöer för specialområden som speldesign t ex.

Men man ska inte ha för många helanpassade kurser
utan i stället tänka på mixade klasser.
Det finns personer med funktionsnedsättningar i alla kurser hos oss.
Alla utbildningar ska vara integrerade.
 

Vi har aldrig fokus på diagnoser, men det är klart att man kan prata om det.

- Det är genom upplevelser man förändrar attityder.
Det är en upplevelse man är med om, att man ser och förstår,
och då får man en kunskap man inte får av att vara på en föreläsning om funktionsnedsättningar.
Att vara i en miljö där alla finns representerade.
Vi har kommit rätt långt när man ser att folk står i grupper utanför skolan och snackar.
Det är upplevelse nog.

Boktips

"Tillgängliga webplatser i praktiken" av Helena Englund.

Läser man den så har man en bra utgångspunkt

när man ska bygga en tillgänglig hemsida.

Som till exempel att tänka på de fyra riktlinjerna:

• Möjlig att ta till sig
• Användbar
• Begriplig 
• Robust

 

Det måste få bli jobbigt ibland

Jämshögs Folkhögskola

Anders Olsson, Martin Giselsson och Gunilla Svensson, lärare på NEO, en eftergymnasial utbildning i estetiska ämnen berättar hur de tänker kring metod och bemötande. 

                                                         Anders Olsson

-         Vi behandlar alla människor här som vuxna.
Alla har något att bidra med.
Det handlar inte om IQ eller om diagnoser.
Det finns inte alltid så skarpa gränser mellan de som har diagnos och de utan.
Vi fokuserar inte på diagnosen utan på människan.
Det finns elever som har hamnat utanför LSS,
men som behöver mycket stöd.

-     I vårt arbete jobbar vi mycket med deltagarnas motstånd
och vi skapar utveckling genom att ställa krav.
Ska vi exponera den här gruppen ut mot samhället måste rusta dem.
Det är inte bra för någon att bli särbehandlad.
Det händer att personal och anhöriga, i all välmening,
vill skydda deltagarna från konflikter.
Men det måste få bli jobbigt ibland.

 

 

Frida Lönnvik går tredje året på allmänkursen NEO                                

-         Det har varit bra, men jobbiga år här.
De säger att vi är vuxna, men det är halvsant att vi är vuxna.
Jag känner mig mer som en tolvåring ibland.
Och jag behöver mer tydliga instruktioner,
mer stöttning än många andra människor.

-          En bra lärare är expert på autistiska människor och som jag kan prata med.
Vara både lärare som jobbar inom estetiska ämnen,
men som också har jobbat med omsorg.
Det kan kanske vara 50/50.
Det kan vara en lärare som jobbar med det pedagogiska
och någon annan person som man kan prata med. 

 

 

Vad är det för fel att bara ta en fika?

Grimslövs Folkhögskola

Reine Larsson, Ninna Bergström och Dovydas Sidabras diskuterade den digitala tillgängligheten och tyckte att många männsikor är alldeles för beroende av sociala medier.

-          Jag tycker inte att är en självklarhet att vara tillgänglig hela tiden.
Jag önskar att vi inte ska få en massa bärbara plattor och datorer på lektionerna.
Vi har ju datasalar. Folk kan inte hålla sig utan måste ut och kolla på nätet
om de har möjlighet, säger Reine.

-          Jag tycker att skolan hänger med bra i den teknik som behövs, säger Magnus.

Alla lärarna lägger ut sina power point - presentationer på First Class
och sen kan man skriva ut dem. Men ofta gör man anteckningar ändå på lektionen.

-          Men trådlöst internet skulle vara bra att ha på skolan, menar Ninna.

-          Det är bra att inte allt är digitaliserat, säger Reine. Det är nyttigt att skriva för hand.
Och det blir mindre störningar på lektionerna med folk som ska kolla Youtube.

-          Ja, det finns en baksida till all ny teknik. Man blir beroende av att ha koll på
vad som händer hela tiden, säger Magnus.

-          Det är trist när man träffar kompisar och alla ska kolla upp allting man pratar om
på sin smartphone, säger Ninna. Man behöver inte lära sig någonting egentligen.
Man kan strunta i att läsa böcker.

-          I’m against smartphones. Paper is cosy.
I like the feeling of a real map instead of the smartphone, säger Dovydas,
som är volontär från Litauen.
(Jag är emot smartphones. Papper är mysigt. Jag gillar känslan av en riktig karta mer än en smartphone.)

-          Det är jobbigt när man fikar och alla är bara delvis med i diskussionerna
för att de bloggar eller twittrar, säger Reine.

-          Och där är det ytan som räknas, menar Magnus. Fakebook är det nån som har sagt.

-          Om man skriver om absolut allt man gör har man ju inget att prata om, säger Ninna, Magnus och Reine. Det är ju värdelöst. Men folk blir beroende av den bekräftelse det ger. Och det är ju så lätt att få bekräftelse via Facebook eller en blogg.

-          Men det är ju så med Facebook, säger Ninna. Folk förfinar ju lite vad de gör.

-          Får man ha ett privatliv egentligen? Måste allt vara så tillgängligt, frågar sig Reine.
Och vad är det för fel på att bara ta en fika?

Lättläst

Texter på dataskärmen kan ofta vara svåra att läsa.

Sirppa Gladenbring, biträdande rektor på Grimslövs folkhögskola,

menar att alla borde få utbildning i enkel textbehandling.

Då blir texter på datorn lättlästa på en gång

och så mycket mer tillgängliga för så många fler.

Det är ingen ny kunskap, menar hon.

Den har funnits inom boktryckarkonsten i evigheter.

En bok ser ju inte ut som det ofta det gör i dokument på datorn

med långa täta textrader.

Så här kan det se ut:

Använd tolv punkter.

Ungefär tretton cm bred text.  

Korta rader.

Korta stycken.

Då kan även svagare läsare läsa texten.

Förändra attityder genom samarbete

Fellingsbro fhs

Teckentolkutbildningen årskurs 4

Linnéa lindén, Malin Alemyr, Sara Jarmander, Jenny Bååk, Josefin Malmgren och deras lärare Nicolas Hane-Weijman.

-          Det räcker inte med en föresläsning eller artikel för att ändra människors förutfattade meningar om döva och hörselskadade.
Det är bättre om man får en upplevelse. Och det kan vara bra med lite provocerande upplevelser.
-       Föreställningen Fame hade en blandad ensemble,
det är ett bra sätt att arbeta med fördomar.
Och det är ett bra samarbete.
Annars kommer inte den hörande publiken. Föreställningen skapade uppmärksamhet i media och den var tillgänglig för alla
och förhoppningsvis kommer den att skapa fler samarbeten. 

-         Teckentolkarna är den viktigaste bron mellan de båda kulturerna. Ändå är vi en ganska bortglömd grupp.
Vi är lika mycket där för den hörandes kommunikation som för den döve.
Vi är en språkbro lika mycket från tal till teckenspråk som tvärtom.

 

Tommie Carlson, IT-tekniker

-          Vi hittar sätt att jobba på som passar oss för att öka tillgängligheten och ge alla,

ovsett handikapp, en möjlighet att kommunicera och få information.

Som att all personal har tillgång till textelefoni , TSN,

eftersom  mer än halva personalstyrkan är hörselskadad eller döv.

Det är en programvara som installeras i varje dator.

När man vill kommunicera via textelefoni ringer man  Förmedlingscentralen, FÖC,

där personal tolkar genom tal eller text det du vill kommunicera.

Tillgänglighetscertifiering

Malena Carlson, informatör,  Heli Nordberg Lindell, rektor och Lotta Lagerman, ansvarig för syntolkutbildningen föreslår en tillgänglighetscertifiering.

 

-          Det skulle finnas en tillgänglighetscertifiering

 som en kurs på Folkbildningsnätet  för all personal.

 En kurs som bygger mycket på omvända roller

och ställer saker på sin spets på ett humoristiskt sätt.

 Inga pekpinnar.
 

-    Det hjälper oftast inte att prata om funktionsnedsättningar och bemötande.

Då är det bättre att få möjlighet att testa olika situationer.

Det ska vara något tankeväckande som känns.

Genom att uppleva situationer kan man få en förståelse och bli medveten om sina egna fördomar.

Tips

• www.internetbuttons.org  

Där kan du göra egna tydliga intenetsymboler.

På ett enkelt sätt kan du komma snabbare till rätt ställe på webben.

• OMoby

En app där du fotograferar ett föremål och en röst talar om vad som syns på bilden.

 

Humor

• Johanna Remgren och Sara Treenberg
  http://www.youtube.com/watch?v=Z7EqyAXEy90
• Blind Bitter Bitch Stand Up Comedy av Anna Blindchick Bergholtz
   www.youtube.com/watch?v=y4X61HfRiY0
• Pelle Sandstrak - Mr Tourette och ja
  http://www.youtube.com/watch?v=Lq-lCs4DcSs

 

 

Tillgänglighetsprojektet på turné

Idag är det premiär!

Både för Tillgänglighetsprojektets blogg och för den absolut viktigaste delen av projektet; Att besöka folkhögskolor och studieförbund, träffa personal och elever och samla in all kunskap som finns om tillgänglighet på nätet och frågor som rör funktionsnedsättning.

Först ut är Kristinehamns Folkhögskola

Alla människor är olika, men vi har samma rättigheter, säger Axel Almeren på Kristinehamns folkhögskola. Axel och Evelina Karlsson bor på elevhemmet vid skolan och går första året på fritidsledarutbildningen med specialpedagogisk inriktning. Efter fritidsledarutbildningen vill Axel utbilda sig till polis och arbeta med unga människor som riskerar att hamna i kriminalitet. Evelina vill arbeta med unga människor som har föräldrar som är missbrukare. Hon skulle vilja starta en verksamhet där unga kan vara om det är för jobbigt att vara hemma. ”Jag vill kunna erbjuda alternativ. Visa att det inte behöver vara på ett visst sätt.”

Fredrik Hollsten, lärare på Specialpedagogiska kurser menar att alla kan jobba med standardprogram. Men att vissa förenklingar kan behöva göras. Det bästa är om man kan använda så normala, standardiserade produkter som möjligt och sedan individanpassa utifrån det. Att använda sig av de webläsare som finns, de officepaket, standardvaror och de funktioner som fungerar. Man behöver inte använda alla funktioner, menar han. Sedan finns det anpassningar, talsynteser, skärmlösare att lägga till, men det sker på invidnivå.

Det krävs ett visst detektivarbete från lärarens sida för att möte varje elevs behov.

Därför viktigt att basen är det som alla känner igen.

En viktig aspekt i allt detta är tid. Tid att lära sig. Att söka, skriva, läsa. Alla kan om de bara får tid på sig.