måndag 26 november 2012

Våga göra fel!

Se Sir Ken Robinson oerhört underhållande föredrag
om hur skolan lyckas döda barnens kreativitet
och om vikten av att våga göra fel för att lyckas skapa något nytt.

http://www.youtube.com/watch?v=iG9CE55wbtY

onsdag 21 november 2012

"There is an app for everything"


Läs logopeden Johanna Kristenssons fantastiska blogg om läs- och skrivsvårigheter och nya hälpmedel.

http://logopedeniskolan.blogspot.se/

Ur "Dä ä bare som dä ä"


 
Johan kunne allt om traktorer

Hölls di fungere å hölls di såg ut

Han kunne raschle liv i motorer

Som mange trodde va alldeles schlut.

Han såg tydlit skellna på vete å rög

Å namna på korna köm han ihög.

Mange verktyg ha kunne hantere

För folk som såg ’ en ble smått imponere

Sen börje han skolan, han föllde ju sju

Å läre sig läse skulle han nu

Men bokstävra va ju lika som bär

Bare streck å så böbbler här å där.

Råke han löckas ett ol få te.

Begrep han inte möe å dä

För i hans språk fanns det inte mä.

Om allt dä han kunne va dä ingen som fråge

Å berätte öm ét nock inte han våge.

Dä gick trögt när han läste å trögt när han skrev

Då fick han stämpern: ”svag” elev!

Runa Sundh 

måndag 19 november 2012

"Fy fan vad jobbigt det är!"


 
Björn Bergman, deltagare på kurs för nyblinda på Härnösands folkhögskola

- Utbildningen är för oss som nyligen har tappat synen av olika anledningar.
Det är inte flummigt här och det är skönt.
Lärarna vet vad de pratar om och förstår problematiken.
Men fy fan vad jobbigt det är.

- Vi går 14 dagar för att komma på banan.
Det är väl ingen kurs egentligen.
Innan har man suttit mest hemma ensam och undrat vad som hände.
Alla på kursen har varit seende.
Jag har haft det här ett år.
Tidigare var jag utvecklingschef på ett datorföretag.

- Jag vet inte om det är bestående eller om det kan bli bättre. 
Kursen är till för oss att komma ur gropen.
Idag visade de hjälpmedel.
Vi fick träffa en kille som var helt blind.
Han blev träffad av en granat och blev helt blind.

- Det är svårt att veta vilka hjälpmedel som finns.
Man kan låna talböcker på biblioteket.
Det har skett en väldigt snabb utveckling där.

Hemma går det bra, men utanför hemmet är det ju väldigt annorlunda.
Tänk dig bara att betala i en affär.
Man är lite handfallen när man är ny i den här situationen.
Man vet inte vad man ska göra.
 
- Det har blivit svårt med umgänget.
I början får man ju mycket besök, men nu är det långt mellan besöken.
Man går bara och väntar på att man ska se igen.
 
- Det är väldigt mjukt och mänskligt här på skolan.
Vi får träffa andra med motsvarande problem.
Lärarna har till exempel förklarat ögats uppbyggnad.

söndag 11 november 2012

"Rätten till mina språk"



Jan Carlsson, rektor Mo gård folkhögskola

 - Vi talar för ofta om ett samhällsperspektiv,
medan vi istället måste ha teckenspråksperspektiv.
 
- Det svenska nationella teckenspråket borde lyftas upp
och likställas med det svenska talade språket.
Vi borde inte tänka ”funktionsnedsättning” utan istället tänka ”språk”.

 - På Mo gård har vi ett brett spektra av funktionsnedsättningar,
men språkperspektivet är vår ingång.
Och då är det svenskt teckenspråk som är vår ingång.
Har man en funktionsnedsättning och är döv är lättläst teckenspråk ingången.

- Tolk och översättingar borde vare en självklarhet för alla.
Vi pratar om att alla ska ha rätt att vara med på tåget.
Vi är dock präglade av en historik som bidrar till att vi kanske inte ställer krav.
Vi är vana vid att inte ha tillgång till information och språk.
 
-          Det finns en diskussion om att tillgänglighetsbegreppet
ska bli diskrimineringsgrundande.
Kan inte språket vara en diskrimineringsgrund?
Vi pratar om hemspråk, men teckenspråk diskuteras inte.
Det är ämnen det vore intressant att diskutera inom folkbildningen.

- Det finns motsättningar inom målgruppen.
Den äldre generationen har med sig att man inte fick teckna.
Den konflikten finns inte bland de yngre.
Med Cochlea-implantatet, ci, finns en konflikt
kring teckenspråkets vara eller inte vara.
Föräldrar till döva barn blev inte upplysta
om att teckenspråk är ett bra komplement till prat.
De fick bara information om att stimulera hörselnerven.
Det har inte pratats om att det är viktigt att ge barnen ett språk till.
Det borde inte finnas en motsättning mellan tecken och talspråk.
Det underbygger konflikter som inte finns i verkligheten.
Landstinget tar ansvar för operationen.
Men de tar inte ett ansvar för hela livssituationen.
De här implantaten är en världsrörelse ur ett tillgänglighetsperspektiv.

Man borde diskutera ”Rätten till mina språk”.
Ibland ifrågasätts varför döva vill ha tolk ibland och slinga ibland.
 
Vänersborgs högskolecentrum ska dra igång ett projekt
om döva och dövkultur, en distanskurs.
De samarbetar med Birger Sjöbergsgymnasiet som har en teckenspråksnisch.

En dikt på teckenspråk

http://www.youtube.com/watch?v=2t1RrYvFG_Y&feature=related

 
och lite romantik

http://www.youtube.com/watch?v=1LQmZZt8tEQ&feature=related

söndag 4 november 2012

Vårt uppdrag är att göra en annan värld möjlig

Nicklas Milton och Fredrik Lindkvist

Nicklas Milton arbetar med tillgänglighetsfrågor på ABF.
Fredrik Lindkvist är verksamhetsledare inom musik och ungdom

- Vårt uppdrag är att göra en annan värld möjlig.
Och det är det jag försöker skapa.

- Ett attitydförändringsprojekt behövs inte
om man istället har ledare som är funktionsnedsatta.
Ledarna kan introducera och utbilda
normalstörda och funktionsnedsatta som går på folkhögskolor.
Poängen är att inte ens nämna att de har en funktionsnedsättning. 
Attitydförändringar kommer när man vågar släppa några nära.
När man inte kan lita på sina egna fördomar längre.
När ”vi” och ”dom”  blir ett ”vi”.

- Vi har en metod, ett material, ett synsätt och en tanke
som tror på människans egen kunskap.
Att tro på sig själv.
Det är en metod man skulle kunna implementera på andra organisationer, som handikapporganisationer t ex.

- Det här är större än att prata intellektuell funktionsnedsättning.
Att inte prata problem, utan att istället fokusera på det som förenar,
som musik eller teater.

- Bemötandefrågan är huvudingrediensen i tillgänglighetsarbetet.

- Man måste få uppleva för att få till en förändring.
Det ska kännas att man har tänkt fel,
att man inte kan lita på sina egna fördomar.
Man har en bild över hur de ska vara.
När det inte stämmer hugger det till.
Det ska ta ont.
 
Vad som behövs för att skapa en tillgänglig organisation och för att personalen ska vakna:
  1. Att ha ett återkommande och löpande arbete kring tillgänglighet
  2. Att det går från chefen och neråt
  3. Att det är obligatoriskt
  4. Att arbetet ska löpa över tid
Det rör sig om flera saker;
tillgängligheten på hemsidan
att ta sig fram med rullstol
att man gör arrangemang för alla
att alla som arrangerar tänker till innan
ABF ska verka för tillgänglighet.
Inte bara vara tillgängliga.
Vill du gå den här kursen så ordnar vi det!