"Fy fan vad jobbigt det är!"

 

Björn Bergman, deltagare på kurs för nyblinda på Härnösands folkhögskola

- Utbildningen är för oss som nyligen har tappat synen av olika anledningar.
Det är inte flummigt här och det är skönt.
Lärarna vet vad de pratar om och förstår problematiken.
Men fy fan vad jobbigt det är.

- Vi går 14 dagar för att komma på banan.

Det är väl ingen kurs egentligen.

Innan har man suttit mest hemma ensam och undrat vad som hände.

Alla på kursen har varit seende.

Jag har haft det här ett år.

Tidigare var jag utvecklingschef på ett datorföretag.

- Jag vet inte om det är bestående eller om det kan bli bättre. 

Kursen är till för oss att komma ur gropen.

Idag visade de hjälpmedel.

Vi fick träffa en kille som var helt blind.

Han blev träffad av en granat och blev helt blind.

- Det är svårt att veta vilka hjälpmedel som finns.

Man kan låna talböcker på biblioteket.

Det har skett en väldigt snabb utveckling där.

Hemma går det bra, men utanför hemmet är det ju väldigt annorlunda.

Tänk dig bara att betala i en affär.

Man är lite handfallen när man är ny i den här situationen.

Man vet inte vad man ska göra.

 

- Det har blivit svårt med umgänget.
I början får man ju mycket besök, men nu är det långt mellan besöken.

Man går bara och väntar på att man ska se igen.

 
- Det är väldigt mjukt och mänskligt här på skolan.
Vi får träffa andra med motsvarande problem.
Lärarna har till exempel förklarat ögats uppbyggnad.