Johan
kunne allt om traktorer
Hölls di
fungere å hölls di såg ut
Han kunne
raschle liv i motorer
Som mange
trodde va alldeles schlut.
Han såg
tydlit skellna på vete å rög
Å namna
på korna köm han ihög.
Mange
verktyg ha kunne hantere
För folk
som såg ’ en ble smått imponere
Sen börje
han skolan, han föllde ju sju
Å läre
sig läse skulle han nu
Men
bokstävra va ju lika som bär
Bare
streck å så böbbler här å där.
Råke han
löckas ett ol få te.
Begrep
han inte möe å dä
För i
hans språk fanns det inte mä.
Om allt
dä han kunne va dä ingen som fråge
Å berätte
öm ét nock inte han våge.
Dä gick
trögt när han läste å trögt när han skrev
Då fick
han stämpern: ”svag” elev!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar