App-test

Sundsgårdens fhs testar appar.
Ambika Hansell, föreståndare på Dyslexilinjen, rapporterar.

Deltagarna, på läs- och skrivlinjen/Dyslexilinjen, Sundsgårdens folkhögskola

arbetar med att plocka fram de bästa och mest användbara apparna

för personer som har läs- och skrivsvårigheter

- appar för dyslektiker rekommenderade av dyslektiker helt enkelt.

 

Som de flesta vet är dyslexi och läs- och skrivsvårigheter

ytterst individuellt,

arbetet börjar därför med att man själv funderar kring

vilka behov man vad gäller läsning och skrivning

för att sedan se vilka appar som kan hjälpa till med det.

 

På bilden visar Alexander appen Legimus

och berättar varför just den är så bra. 

 

I arbetet så prövar vi alla slags appar
som kan hjälpa och underlätta i både vardagsliv och skola.
Exempevis veckoappen som hjälper till att få struktur och planering.
Quizappar, exempelvis Words in a pic,  
gör lärande roligt där man kan utmana sig själv och kompisar om man vill. 

 Ambika Hansell

Tillgänglighetsprojektet och Folkbildningsnätet har under året inlett ett samarbete med ETU.
ETU är ett företag som arbetar för tillgänglighet på webben för personer med funktionsnedsättning.
De har bland annat hjälp Tillgänglighetsprojektet att utforma användartester som vi använt oss av vid intervjuer och de har också tittat på Folkbildningsnätets sidor för att se vad som kan förbättras och bli mer tillgängligt.

Här nedan kan du läsa en intervju ETU har gjort med Lars Göran Karlsson som arbetar på Folkbildningsnätet och med Tillgänglighetsprojektet.


http://etu.se/tillganglighet-pa-webben/vara-kunder-berattar/folkbildningsradethttp://etu.se/tillganglighet-pa-webben/vara-kunder-berattar/folkbildningsradet

När 1 + 1 => 3

Tillgänglighetsprojektet kan stolt presentera ett exempel på begreppet ”synergieffekt”.

Alltså när två sammanslagna faktorer blir större och mer än varje sak för sig.

Ulf Lennman, Medis 5/Sensus och
Anders Olsson, Jämshögs fhs

På tåget hem från iLearns konferens i Mora presenterade jag

Anders Olsson, lärare på Jämshögs folkhögskola och

Ulf Lennman från Medis 5/Sensus studieförbund, för varandra.

Vi pratade pedagogik, bemötande, respekt och folkbildning

och var rörande överens om hur vi tyckte att folkbildningen kunde fungera när den var som bäst.

Vi berättade och visade exempel för varandra.

Innan vi var halvvägs till Stockholm hade Anders bestämt sig

för att använda sig av Ulfs videodikt Damozz på sina kurser

som ett exempel på hur man med enkla medel kan arbeta med ord och film.

 

Damozz har visats på videodiktfestivalen ZEBRA Poetry Film Festival i Berlin,

där den av över 1000 bidrag var nominerad.

Den vann inget pris, men juryn berättade att det var den film som de diskuterade mest.

Ulf Stolterfot, poet och jurumedlem berättade hur de hade varit oense,

bråkat, tagit en paus, druckit kaffe, fortsatt bråka, åkt hem, mejlat och

inlett mejlet med ”Ole ole ole" (en rad i dikten Damozz).

Ulf Stolterfoht var den i urvalsjuryn som var mest förtjust i dikten. Han använde sig sedan av den i sin undervisning i kreativt skrivande på universitet i Berlin. Han menade att Damozz utgör ett exempel på att svårare än så här behöver det inte vara. Poesi kan gå direkt via ljud och känsla utan att passera det intellektuella. Har man inga ord, går det lika bra med ljud, rytm och/eller melodi.

Se själva och låt er inspireras:

http://www.medis5.se/Medarbetare/Ulf-Lennman/Ulf-Lennman/

"Det kan vara bra att vara lite fyrkanting ibland."

Projektet iLearn bjöd in till en konferens på Mora folkhögskola 20 september.

Projektet har som syfte att erbjuda personer med funktionsnedsättningar, personal, volontärer och anhöriga digitalt nätverksbaserade utbildningar och sociala nätverk.

Projektet har bland annat producerat instruktionsfilmer och manualer

om allt från matlagning, till att ha hund och hur man hanterar tid.

 

Monica Wiik-Hansson, hälsolärare
på kursen Anpassad IT.

Kertin Gatu och Kjell Westerdahl, projektledare presenterade i Learn och under dagen fick vi 

”life and direct” ta del av några av de workshops

som utvecklats under projektet.

Till exempel visade Monica Wiik-Hansson 

hur man kan göra sitt eget örtsalt,

och Kristina Matsuhashi berättade om Picto Selector,

ett bildstödsprogram med 25 000 bilder.

 

”Kl blå är det fika i rummet bredvid.”

På eftermiddagen höll Cecilia Olsson, fil dr i specialpedagogik, en fantastiskt inspirerande föreläsning

om ”Att göra vardagen tydlig”.

Hon menade att en tydlighet i vardagen ger en ökad självständighet och ett ökat självbestämmande.

 

Personer med kognitiva funktionsnedsättningar kan behöva verktyg

för att kunna planera sina liv och fungera socialt.

Vad behöver vi för att kunna planera – starta – avsluta – och utvärdera vår vardag?

Och vad det finns för verktyg att tillgå om man har svårt att koncentrera sig

när alla intryck har samma viktighetsgrad och man inte kan hejda alla sina impulser?

Cecilia Olssons föredrag påminde mig om Klungans hysteriskt roliga monolog

”Vad är mat och vad är annat?” (http://www.youtube.com/watch?v=DtyZHJLb52o).

Det är inte alltid så lätt att veta hur man ska bete sig i ett socialt sammanhang

för att inte göra bort sig eller börja prata om fel saker.

Ett för de flesta socialt enkelt sammanhang, kan för andra uppfattas som obegripligt.

Cecilia beskriver hur ett enkelt och mycket tydligt lärmaterial kan vara till hjälp. 

Man kan till exempel tydligt spalta upp vad som är ”OK - på gränsen – inte OK”.

Hon menade att det helt enkelt kan hjälpa att vara lite fyrkantig ibland.

 

ILearn är ett EU – finansierat projekt där 8 länder ingår.

Titta gärna på projektets hemsida, www.ilearn--project.eu.

  

Yes, We Dys! - En film om dyslexi

Marita Jonols och filmaren Peter Karppinen besökte Sundsgårdens folkhögskola

för att tillsammans med Kevin Wrisberg, Pontus Andersson och Ambika Hansell

göra en film om dyslexi.

 

 

Initiativtagare till filmen är Ambika Hansell, som är kursföreståndare på dyslexi-linjen.

Det är kul att se hur de förslag som kom upp i början av projektet nu förverkligas.
Idén är att personer med dyslexi är de bästa experterna på att berätta om sin situation,

vilka problem de möter och hur de på bästa sätt hanterar dessa.

Efter en lång och intensiv dag med många och långa tagningar.

Känns det som att vi har ett starkt material med oss hem.

Det är fantastiskt att få vara med om ett sådant professionellt lagararbete.

Fem personer som aldrig tidigare arbetat tillsammans som med stort fokus,

skratt och beslutsamhet arbetar mot samma mål.

Jag är inte jobbig. Jag är viktig!

 



          - "Jag är inte jobbig. Jag är viktig!" Det är vår nya slogan, berättar Stephanine Skinner och Liinu Diaz Rämö som arbetar med projektet ”En stärkt röst”.

 

Projektet "En stärkt röst" arbetar med att öka unga personer med funktionsnedsättningars inflytande och delaktighet i samhället.

En diskrimineringslagstiftning

Projektets medlemmar håller just nu på att diskutera hur ”En stärkt röst” ska se ut i framtiden. Om de ska ha fokus på intressepolitiska frågor eller organisationens utveckling. När det gäller påverkansarbete har de enats kring en fråga:

En diskrimineringslagstiftning. Målet är att hela samhället ska bli tillgängligt. Både praktiskt och fysiskt.

 

-         Vi vill driva frågor om bristande tillgänglighet. Som på kaféer. Är det otillgängligt,  är det diskriminerande. Kan man inte komma in på ett kafé, då måste det finnas en diskrimineringslagstiftning som bötfäller.

-         Det är där vår slogan kommer in. ”Jag är inte jobbig. Jag är viktig!” Den uppstår i problemet när man alltid upplevs som jobbig när man kräver sina rättigheter. På nåt sätt har handikapprörelsen fått en stämpel av att vara jobbig. När man bara vill ha rätt till det alla har rätt till. Folk suckar och himlar med ögonen. Det kan gälla allt från att maten inget stämmer, att det inte finns någon handikapptoalett eller hörselslinga.

-         Bemötande är ofta grundat i okunskap. De måste förstå konsekvenserna av sitt handlande. Det handlar inte bara om att man inte får sin mat. Det handlar om att man blir exkluderad.

 

Almedalen

-         I Almedalen kommer vi att ha ett seminarium med riksdagspartierna och medlemmar från våra organisationer där de kommer att debattera frågan om en lagstiftning om diskriminering.

 

-         I år är det ett mycket är det ett mycket större intresse att vara med på Almedalsveckan. Vi vet inte om det bara är projektets förtjänst, men det har skett en förändring. Fler är intresserade av att arbeta med frågorna.

 En ny organisation

Projektet ”En stärkt röst” är nytt. Det startade 2011 och har hittills gått ut på att lära känna och stärka varandra, samarbeta och att arbeta med kompetenshöjning.

Åtta av de största ungdomsförbunden för personer med funktionsnedsättning ingår i projektet: Unga Rörelsehindrade, Svenska Celiakiungdomsförbundet, Unga Reumatiker, Unga Allergiker, Unga Hörselskadade, Sveriges Dövas Ungdomsförbund, Ungdom för Social Hälsa och Unga Synskadade.

-         Många människor har ingen aning om vad en organisation är eller varför ska man bli medlem i en organisation, säger Stephanie och Liinu.

-         Vi håller på att ta fram ett utbildningsmaterial. Där kommer frågor som ”Varför finns en organisation?” ”Varför behövs medlemmar?” och allmänna styrelsefrågor att tas upp.

-         Genom att öka kompetensnivån och stärkas tillsammans vill vi bilda en organisation. Den är väl i starten nu. Just nu håller vi på att reda ut vad det är för organisation vi vill ha och vad den ska göra. I slutet juli 2014 ska vi ha en struktur klar.

 

 

 

Stephanine Skinner, organisationsutveckling

Liinu Diaz Rämö, kommunikations och påverkansfrågor

Jobbar inåt

-         Vi har riktat oss inåt mycket och arbetat med att stärka organisationen. Vi kan åstadkomma mer tillsammans och vi KAN driva frågorna tillsammans. Det har varit viktigt för oss att bygga upp oss själva för att sedan kunna driva våra egna frågor.

-         Målet är att bilda en organisation vi kan stå bakom. Samarbetet har ju redan stärkts och det är en vinst redan där. Man har förstått vilka vinster det finns av att samarbeta. Våra Almedalensatsningar blir bara större och större. Behovet att träffas har blivit större. Vi skapar nytt tillsammans. Byta idéer.

 

-         Man såg inte det från början. Det fanns ett behov, men man var inte medveten om det. Men vi har visat på vinsterna av ett samarbete och utbildning. Alla organisationer har liknande verksamhet och liknande frågor de arbetar med. Därför är ett samarbete intressant.

 

En gemensam plattform

-         Vi som projekt ska ju inte driva våra organisationers frågor. Vi skapar en arena för organisationer att driva frågorna.

-         Den organisation vi kommer att bygga kommer inte att vara en organisation som för sin egen talan eller har en egen agenda, utan kommer att erbjuda en plattform för, och underlätta för organisationer att driva sina gemensamma frågor.

-         Organisationen kommer aldrig kommer att ta ett ställningstagande. Det kommer alltid att vara en administrativ enhet som gör det möjligt att driva frågorna. Vi kommer att underlätta att samordna typ Almedalen. På en inbjudan kommer alla organisationernas namn att stå. Varje organisation kommer att driva sina egna frågor och ha sin egen röst. Alla organisationer måste inte tycka samma sak. Men det kan bli mer stärkande samarbeten mellan organisationer inom samarbetsplattformen.

 

Läs mer om En stärkt röst

http://enstarktrost.se

Tips! Fritidsnätet

 

Fritidsnätet är en fantastiskt lättillgänglig sida

för fritidsaktiviteter för personer med funktionsnedsättning.

 

Där finns en film som berättar hur du söker på sidan.

Du kan söka aktiviteter utifrån:
Vad du vill göra.
Var.
Hur gammal du är.
Vilken målgrupp du tillhör.

http://www.fritidsnatet.se/

”Veta om, klara av och vilja!”

”Veta om, klara av och vilja!” så kan man sammanfatta Kerstin Gatus idé kring information och tillgänglighet. Det är en konst att lyckas få ut information och det är inte alltid lätt att ta till sig. Det är givetvis ingen idé att informera folk på ett sätt de inte de förstår, men det är heller inte så lätt att alltid göra all fakta tillgänglig. Kerstin Gatu menar att de som är nödvändigt för somliga är i regel bra för alla.

 

Tillgänglighet

-         Hur ska man tänka för att skapa tillgänglighet, det kan vara en hemsida,
en skola, en utbildning. Det jag har kommit fram till är att det måste vara begripligt, meningsfullt och givetvis tillgängligt.

-         Det finns så mycket bra sidor på nätet och det finns så många bra utbildningar, men många vet inte vad som finns att tillgå. Vi drunknar i information idag
så den stora utmaningen är att jobba med tydlighet.
En hemsida kan kompletteras med nyhetsbrev, mejllistor och egna nätverk.

-        De flesta deltagarna på folkhögskolor och på studieförbund går kurser för att få kunskap, möta andra människor och utvecklas.
När det gäller personer med funktionsnedsättning måste man få reda på att utbildningen, skolan finns.
Det måste finnas förutsättningar för att klara av att gå på skolan.
Då menar jag både hos individen, men också hos skolan i form av kunskap, metoder och redskap, till exempel IKT, informations och kommunikationsteknik.
Det viktigaste är dock den egna viljan, att du är motiverad.
Alltså ”Hitta, klara av och vilja!”

-         I en fysisk miljö, som på en skola, måste all information vara begriplig och tydlig. På nätet måste man dessutom tänka lite extra på tydliga kontraster mm. Används bilder som ett stöd för personer med funktionsnedsättning är bilden underordnad själva begreppet. Förstår du begreppet, spelar det mindre roll hur bilden ser ut. Till exempel begreppet ”e-post” kan symboliseras av ett brev,
det är ett begrepp alla känner till och då kan bilden vara ett foto eller en illustration.

-         När man arbetar med skyltning och navigera på nätet är det viktigt att informationen är tydlig, enkel  och enhetlig. Det går inte att blanda hejvilt,
utan läsaren/besökaren ska direkt veta att just den där skylten betyder information till henne.

 

-         Just nu har vi en utmaning att försöka görs webbportalen iLearn (www.ilearn-project.eu) tilltalande och tillgänglig för både personer med och utan funktionsnedsättning i samarbete med partners från sju europeiska länder på sju olika språk.

-         Givetvis måste man lätt kunna hitta den information man söker, både i det fysiska rummet och på nätet. Skylten måste skilja ut sig från bakgrunden;
ljus skylt mot mörk bakgrund och tvärtom.

-         När vi skulle skylta på Mora folkhögskola kunde jag använda mig av mina kunskaper om funktionsnedsättning och om bildstöd.
Vi hade en del diskussioner inför skyltningen.
Ur ett funktionshindersperspektiv ville jag ha starka kontraster i svart och vitt
på skyltarna, men istället blev det skyltar i rött och beige. Det blev mer estetiskt. Men våra skyltar är nu "tvåspråkiga" med både text och symbol och vår skyltning har uppmärksammats och vi har fått positiv feedback från flera håll.

-         När man jobbar med skyltning är det viktigt att ha ett utifrånperspektiv;
Vad ska skyltas? Vad vill besökaren göra? När man kommer till Mora folkhögskola är det till exempel självklart att möta en skylt där det står
”Mora folkhögskola”. Men så självklart är det inte alltid.Tidigare, när man kom till Falu lasarett möttes man av en skylt där det står ”Huvudentré” i stället för ”Falu lasarett”. Något de nu har korrigerat.

-         På skolan har vi satt upp orienteringskartor där det står var till exempel matsalen, gympasalen och receptionen är. Det ska inte vara skyltar
som pekar överallt utan man får göra ett urval. Men givetvis finns det också skyltar för hiss och toalett och de olika salarna.

 

Vasaloppet

Kerstin, som arbetat i många år som volontär under Vasaloppet, hade lagt märke till att Vasaloppets skyltning skulle vinna på att bli lite tydligare. Till exempel kunde de vita skyltarna mot den snöiga bakgrunden vara svåra att se för många. För några år sedan samarbetade Kerstin med arrangörerna och utarbetade ett skyltprogram. 

-         Det gäller att ha ett helhetsgrepp. Vad vill besökaren, jo att hitta, klara av, förstå!!!

Hur man ändrar attityder – To know by heart

-         En del av kursen ”Autism - ett annorlunda sätt att tänka”,
som vi har på Mora folkhögskola, handlar om att lära sig att göra bildstöd
för att göra information tydligt för personer med funktionsnedsättning. Kursdeltagarna är personal och anhöriga stödpersoner för personer med funktionsnedsättning. I mitt arbete som pedagog försöker jag vara tydlig
och använda mycket bilder. Jag har visitkort med mitt fotooch deltagarna i kurserna har foton på sina deltagarlistor.

-         Att förstå information är en demokratiskt rättighet.
Jag upplever att mina  kunskaper hjälper mig att vara tydlig.

-    De absoluta höjdpunkterna i arbetet är när vi bjuder in personer med

          funktionsnedsättningar som föreläsare. De talar ur egna erfarenheter
          på ett sätt som ingen annan kan. Det konkreta mötet
          och den förståelse det för med sig är överlägset det bästa sättet
          att ändra attityder.
          Att ”know by heart” biter nog lite mer än att bara “know by mind”.

      -         Jag har hört av mig till utbildningar för personer med
           funktionsnedsättningar och frågat om de har någon
           som vill komma till vår kurs och berätta om sin funktionsnedsättning.
           Det har fungerat fantastiskt bra. Här har vi verkligen en vinna-vinna situation.

 

Folkbildnings roll

-         På skolan har vi olika föreläsningsserier. På kvällstid har vi föreläsningar för anhöriga. De är gratis och har blivit en stor succé.
Personalen på grundskolan ville också komma till föreläsningarna,
men de var helt enkelt fullsatta och hade anhöriga som främsta målgrupp.
Det var vår bästa marknadsföring. Nu har skolledningen inom grundskolan beslutat att vi ska ordna liknade föreläsningar för personal som kompetensutveckling.

-         Att samverka med andra utbildare är framgångsreceptet just nu.
Nätet är också ett sätt hålla sig ajour. Vi planerar att anordna onlineföreläsningar i höst. Vår aula i skolan står tom måndagar 09:00-12:00, det är en utmärkt tid att titta på t ex Kognus förläsningar.

-         En annan möjlig samverkanspartner skulle kunna vara ”Hjärnkoll”.
Det är ett projekt som jobbar för att ändra attityder genom möten.
De menar att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett funktionsnedsättning. Och de menar att enda sättet att ändra attityder på
är genom möten.

Bemötande

-        Ska man ändra attityder är det viktigt att folk får tala för sig själva.
Det måste vara på riktigt. Alla parter måste ha en vilja att mötas och lära sig. Man måste anstränga sig och ge sitt bästa. Den information vi ska ta till oss måste vara tillgänglig. För att ändra attityder måste vi ha kunskap och redskap. Inom folkbildningen är vi vana vid att kunna göra bedömningar utifrån varje individ och anpassa kurserna därefter. Vi borde ta fasta på det ännu mer i vårt arbete. Vi pedagoger behöver ständigt lära oss mer.  Speciellt inom neuropsykiatri behövs det mer kunskap

     både hos personal och skolledning.

-         Vi måste fråga oss själva: Vad vill vi kännetecknas av? Är vi en skola för alla? Folkbildningens intention är klockren Den är individuellt anpassad i en tillåtande miljö. Vi börjar där individen är och möter varje enskild människa individuellt. För att kunna göra detta behöver vi då och då uppdatera vår verktygslåda med ny kunskap.

 

Facebook och folkbildning

På vilket sätt har Facebook påverkat lärare och elever på folkhögskolor,
i deras arbete och i deras kommunikation med varandra?

Läs Anders Olssons intressanta text (under "Intressanta artiklar")
om på vilket sätt Facebook kan påverka kommunikationen
mellan lärare och deltagare.

Målet för tillgänglighet är möjlighet till större självständighet

Fredrik Hollsten Kristinehamns FHS

diskuterar kring relationen mellan

personer med funktionsnedsättning och personal och anhöriga.

 

- Om personen med funktionsnedsättning blir för självständig
förlorar omgivningen sin roll.

Assistenter och anhöriga kan vilja skydda den funktionsnedsatte från misslyckanden

eftersom de menar att personen mår dåligt av att misslyckas.

Samtidigt innefattar livet misslyckanden.

Man kan inte skyddas mot allt jobbigt i livet.

Givetvis ska man lägga rehabiliteringen på rätt nivå,

med få misslyckanden.

 - Sen handlar det jättemycket om roller.

Om jag inte har lärar-, föräldra- eller assistentrollen...

Vem är jag då?

- För assistenter och anhöriga kan det innebära ett hot

att ha en mer normal och jämlik relation med den funktionsnedsatte.

Det kan finnas en rädsla för att tappa sin funktion

om man har en mer jämlik relation.

Dock, en mer jämlik relation kan också ha sina vinster.

Om man lyckas släppa sin makt

kan man istället få en bättre kommunikation

och frigöra tid till annat.

- Det saknas ofta kunskaper kring funktionsnedsättningar,

attityd och bemötande.

Personal och anhöriga kan ha goda intentioner,
men saknar en god pedagogisk plan och då kan det bli fel.

 - Våra största motståndare

kan ofta vara anhöriga och assistenter.

Vi ger eleverna ansvarsuppgifter

som vi vet att de klarar av,

men de själva, assistenter och anhöriga

tror inte att de kan.

Det kan gälla allt,

från att göra ett muntligt framträdande

till att sätta på sig ett headset.

Makt

- Få anhöriga och assistenter tänker i makttermer.

De tänker mer att de vill göra sitt jobb

så bra som möjligt

och har en god vilja.

För många assistenter kan det handla om

ett dåligt förklarat uppdrag och låg utbildning.

Men det finns också en maktaspekt

i relationen personal/anhörig och person med funktionsnedsättning

som det vore intressant att undersöka.